13 april 2022
13 april 2022
Konsumenter har ett starkare skydd vid köp jämfört med t.ex. näringsidkare (företag) eller privatpersoner som köper saker av varandra. Anledningen till detta är att parterna vid ett konsumentköp är ojämlika och konsumenten ses som den svagare parten.
En konsument är en privatperson som köper antingen en vara eller tjänst av ett företag. En privatperson som köper en sak av en annan privatperson är alltså inte att klassas som konsument.
Konsumentköp inkluderar samtliga köp som en privatperson gör hos ett företag och kan alltså vara allt från att en privatperson går in i en matbutik och köper någonting till att en privatperson köper kläder online eller liknande.
Den som bär risken för en vara bär ansvaret för eventuell skada som uppstår. Från början ligger risken hos säljaren men vid ett köp går det vid en viss tidpunkt över på köparen. Har risken gått över är alltså köparen skyldig att erlägga full betalning för varan även om skada skulle uppstå, förutsatt att skadan inte beror på någon omständighet hos säljaren.
Risken för en vara går över från säljare till köparen i och med avlämnandet. En vara anses avlämnad i samband med att besittningen går över, d.v.s. när varan har kommit i köparens faktiska kontroll. Detta kan ske redan vid varans transport, beroende på vem som utför transporten, eller först då varan levererats.
Har köparen anlitat ett transportföretag går risken över redan när varan kommit i detta företags besittning. Skulle skada uppstå under transporten är alltså säljaren inte ansvarig för detta. Står säljaren i stället för transporten, eller då köparen anlitat en transportör som säljaren erbjudit som alternativ, anses varan kommit i köparens besittning först när varan levererats. Att varan ska ha kommit i köparens besittning innebär inte att köparen personligen måste ha fått varan i sin hand utan det räcker med att den t.ex. levererats utanför dennes dörr eller i dennes brevlåda.
Det vanliga är att säljaren bär risken under transporten, skulle skada där uppstå kan köparen alltså räkna med att bli ersatt för detta.
Stämmer en vara eller tjänst inte överens med vad som överenskommits finns ett fel. Ett fel kan vara allt från att en vara inte fungerar till att en vara har fel färg eller en tjänst inte slutförts i utsatt tid.
Något som skiljer konsumentköp från andra köp, t.ex. mellan näringsidkare, är att en konsument inte har någon undersökningsplikt. Detta innebär att en konsument kan åberopa fel även gällande sådant som borde upptäckts vid en undersökning av varan innan köpet.
Upptäcker köparen ett fel ska det reklameras. En reklamation innebär att köparen meddelar säljaren om felet, detta ska göras inom så kallad skälig tid. När denna period har passerat går rätten att reklamera förlorad. Reklamationer som lämnas inom två månader från att ett fel upptäckts anses vara inom skälig tid. Vid reklamationer som görs senare än så får en bedömning i det enskilda fallet göras för att avgöra om det skett i skälig tid eller inte.
Uppstår fel i vara eller fel i tjänst finns det ett antal påföljder som kan aktualiseras. Till att börja med har köparen rätt att hålla inne betalning vid både fel i varor och fel i tjänster. Vidare har hen rätt att kräva avhjälpande, vilket innebär att säljaren rättar till det fel som uppstått, t.ex. lagar en skada. Vid fel i vara kan även omleverans krävas, vilket precis som det låter innebär att en ny ersättningsprodukt levereras.
Både gällande fel i vara och fel i tjänst kan köparen kräva prisavdrag eller hävning. Med prisavdrag förstås att priset sätts ned medan hävning innebär att köpet går åter.
Även om köparen kräver en annan påföljd har säljaren rätt att välja att avhjälpa eller, vid fel i varor, omleverera. Slutligen hindrar någon av nämnda påföljder inte att köparen även kräver skadestånd, d.v.s. ekonomisk ersättning för det fel som uppstått.
Den konsumenträttsliga lagstiftningen är tvingande till konsumentens fördel. Innebörden av detta är att köpeavtal som inskränker på konsumentens rättigheter enligt lag är ogiltiga. Avtal som ger konsumenten fler rättigheter än vad som framgår av lag är å andra sidan giltiga.
Det är främst den tvingande lagstiftningen som skiljer konsumentköp från andra köp, då det vid det senare råder avtalsfrihet. Vid köp mellan två näringsidkare eller två privatpersoner kan alltså parterna avtala om annat än vad som framgår av lag.
Ex) En konsument köper en vara från ett företag online. I köpeavtalet framgår att risken går över från säljare till köpare i samband med att betalningen går igenom. Vidare framgår att hävning av köp är otillåtet.
Avtalsvillkoren gällande riskövergången och hävningen blir ogiltiga då de strider mot vad som framgår av lag.
Sammanfattningsvis kan sägas att den konsumenträttsliga lagstiftningen utgör ett skyddsnät för konsumenten då det ställer upp flertalet rättigheter som avtal eller andra överenskommelse inte kan rucka på. En konsument har alltid rätt att åberopa fel om det som köpts inte stämmer överens med vad som innan köpet utlovats. De påföljder som kan bli aktuella är innehållande av betalning, avhjälpande, omleverans, prisavdrag eller hävning. Vidare kan även ekonomisk ersättning i form av skadestånd krävas.
Konsumenten kan heller aldrig bära risken för en vara innan den har kommit i dennes besittning. Innan konsumenten har varan i sin besittning ansvarar alltså säljaren för eventuell skada. Skulle skada uppstå efter att risken har gått över och skadan inte beror på oaktsamhet från köparens sida är säljaren ändå skyldig att ersätta detta till följd av fel i vara, förutsatt att reklamation skett i skälig tid.