Vid en fastighetsaffär bör både ett köpekontrakt och ett köpebrev upprättas. Dessa dokument skiljer sig åt på så sätt att köpekontraktet fastställer villkoren för ett köp medan ett köpebrev fungerar som ett kvitto.
Ett köpekontrakt är ett bindande dokument som innebär att en fastighetsaffär gått igenom. Innan parterna vid en försäljning har signerat en sådan handling kan de dra sig ur affären. Köpekontraktet ställer upp villkoren som ska gälla för köpet, t.ex. pris och information kring köpobjektet ska framgå.
Ett köpebrev upprättas i samband med att en fastighetsaffär slutförs, detta fungerar som en kvittens på att full betalning erlagts och brukar signeras av parterna på tillträdesdagen.
För att ett fastighetsköp ska anses giltigt krävs att ett köpekontrakt upprättas. Vid de flesta fastighetsaffärer använder man dubbla köpehandlingar, då kompletteras köpekontraktet med ett köpebrev. Det ställs inte upp något krav i lag på att ett köpebrev ska upprättas men det är nödvändigt om den nya ägaren tänkt ansöka om lagfart, d.v.s. registrera sig som ägare, hos Lantmäteriet.
Ett köpekontrakt ska upprättas skriftligen och signeras av både köpare och säljare. För att ett köpekontrakt ska vara giltigt krävs vidare att priset för fastigheten framgår samt en förklaring att fastigheten överlåts från säljare till köpare. Brister köpekontraktet i någon av dessa delar anses det ogiltigt och bundenhet har då inte uppstått för parterna.
Utöver de formkrav som finns kan, och bör, betydligt mer information framgå. Köpekontraktet bör reglera samtliga villkor angående köpet för att undvika att eventuell tvist uppstår mellan parterna. Exempel på information som bör finnas med:
För att ett köpebrev ska vara juridiskt korrekt ska även det upprättas skriftligen och signeras av både köpare och säljare. Vidare ska det framgå att köpeskillingen för fastigheten är fullständigt betalad samt vilket belopp köpeskillingen uppgått till. Även uppgifter till parterna samt köpobjektet ska framgå så att köpebrevet och köpekontraktet är identifierbara.
Sammanfattningsvis kan nämnas att ett köpekontrakt och ett köpebrev utgör olika typer av köpehandlingar. Den största skillnaden dem emellan är dess funktion då ett köpekontrakt utgör själva avtalet mellan en säljare och en köpare medan köpebrevet fungerar som ett kvitto på att försäljningen har slutförts och att det gått rätt till med betalningen.
Enligt lag ska ett köpekontrakt upprättas medan det är upp till parterna i fråga att bestämma om även ett köpebrev ska upprättas. Det hör till vanligheten att detta görs då det är ett krav för att kunna ansöka om lagfart hos Lantmäteriet. Om ett köpebrev ska upprättas bör det fastställas redan i köpekontraktet.
Båda köpehandlingarna ska upprättas skriftligen och signeras av både köpare och säljare. Innehållet ser till viss del likadant ut då det av båda handlingarna ska framgå personuppgifter till parterna i köpet, information kring vilket objekt köpet gäller samt pris. Ett köpebrev är dock inte like omfattande som ett köpekontrakt då det senare innehåller betydligt mer information då det är där samtliga villkor kring köpet ska fastställas.