20 juni 2022
20 juni 2022
I samband med att ett lån tas kan avtal som regressavtal och skuldebrev behövas upprättas för att skriftligen fastställa skulden. Dessa fungerar sedan som bevis för att en skuld föreligger samt till vilket belopp. Huruvida det är ett regressavtal eller ett skuldebrev som ska upprättas beror på vilket syfte avtalet ska fylla. Ett skuldebrev fastställer en skuld medan ett regressavtal reglerar betalningsansvar mellan låntagare.
Ett skuldebrev upprättas mellan en långivare och en låntagare och fungerar som ett bevis på att en skuld finns. Det kan förklaras som en kvitto och skapar en trygghet för den som lånar ut pengar till någon. Att låna ut pengar med endast en muntlig överenskommelse är inte att föredra då det vid en eventuell tvist inte kan bevisas vad som faktiskt kommits överens om, eller att en skuld ens finns. Det är därför klokt att upprätta ett skuldebrev oavsett vilka parterna är. Att låntagare och långivare t.ex. är vänner är ingen garant för att tvist inte kommer uppstå.
Av ett skuldebrev ska det framgå vem som är skyldig vem pengar, vilket belopp som skulden uppgår till samt villkor för återbetalning.
Ett regressavtal upprättas mellan två eller flera låntagare för samma lån för att fördela betalningsansvaret. Upprättas inte ett regressavtal bär låntagare för samma lån enligt huvudregeln ett solidariskt, d.v.s. lika stort, ansvar. Långivaren kan dock kräva vem helst av låntagarna på återbetalning.
Exempel - lån med solidariskt ansvar: Anna och Bengt har tagit ett gemensamt lån på 200 000 SEK från banken. De är solidariskt ansvariga för lånet, vilket innebär att de bär lika stort ansvar. Båda är fullt betalningsansvariga, kräver t.ex. banken endast Anna på återbetalning är hon skyldig att betala. Banken har ingen skyldighet att kräva hälften av lånet från Anna och hälften från Bengt.
Ett regressavtal är inte gällande mot banken/långivaren utan endast mellan de parter som signerat handlingen. Följden av detta blir att banken kan kräva samtliga låntagare på återbetalning oavsett om regressavtal finns. Låntagarna får i efterhand lösa detta på egen hand genom att utöva sin regressrätt, som följer av ett regressavtal. Regressrätten innebär att den part som har betalat tillbaka en större del av lånet än vad hen är ansvarig för enligt regressavtalet har rätt att kräva den överstigande delen från den part som inte har fullgjort sitt betalningsansvar än.
Ett skuldebrev utesluter inte att ett regressavtal kan behövas och vice versa då de tar sikte på olika delar av ett skuldförhållande. Ett skuldebrev bör upprättas för samtliga skulder som tas för att undvika eventuell framtida tvist om villkor för skulden.
Exempel: Anna ska låna ut 200 000 SEK till Bengt. För att undvika eventuell framtida tvist och för att ge Anna en trygghet att pengarna kommer återbetalas bör ett skuldebrev upprättas där skuldbeloppet, vem som är långivare respektive låntagare samt villkoren för återbetalning framgår.
Uppstår tvist gällande skulden och ett skuldebrev upprättats fungerar det som ett bevis och det är lätt att fastställa vad som överenskommits. Väljer parterna att inte upprätta ett skuldebrev blir det svårare för Anna att bevisa vad som överenskommits och i värsta fall att en skuld ens finns. Risken finns då att pengarna går förlorade.
Ett regressavtal blir endast aktuellt i de fall flera låntagare för samma lån önskar olika stort betalningsansvar för en skuld. En vanlig situation när ett regressavtal upprättas är då föräldrar har tagit lån tillsammans med sitt barn då barnet inte beviljas ett eget lån av banken.
Exempel: Anna är 20 år och vill flytta hemifrån. Banken kan inte ge henne ett tillräckligt högt lån för att köpa en lägenhet då hennes kreditsäkerhet inte räcker till. För att höja kreditsäkerheten ansöker Anna om lån tillsammans med sina föräldrar och får detta beviljat. Gentemot banken är alla tre solidariskt ansvariga för lånet, d.v.s. bär lika stort ansvar.
Önskar Anna och hennes föräldrar reglera betalningsansvaret dem emellan och t.ex. villkora att Anna ska vara fullt betalningsansvarig för lånet kan detta göras i ett regressavtal. Detta blir juridiskt bindande mellan parterna men inte gentemot banken som fortfarande kan kräva samtliga på betalning.
Vid en situation där föräldrar tar ett eget lån för att hjälpa sitt barn lösa ett redan existerande lån är det dock ett skuldebrev som ska upprättas då föräldrarna och barnet inte står som låntagare till ett gemensamt lån.
Exempel: Anna har sedan tidigare tagit ett lån som hon står som ensam låntagare på. Räntan för detta lån är hög och Anna har svårigheter att betala tillbaka lånet. För att hjälpa Anna få ner räntan tar Annas föräldrar ett eget lån för att lösa Annas befintliga. För att reglera denna skuld mellan föräldrarna och Anna ska ett skuldebrev upprättas där det det preciseras att Anna är betalningsskyldig för lånet gentemot föräldrarna.
Anledningen till att ett regressavtal inte ska upprättas är för att föräldrarna och Anna inte står som låntagare till ett gemensamt lån.
Sammanfattningsvis behandlar ett skuldebrev respektive ett regressavtal olika förhållanden i samband med en skuld. Ett skuldebrev fastställer att en skuld faktiskt finns och fungerar som ett kvitto med de villkor som gäller för skulden medan ett regressavtal upprättas mellan flera låntagare för samma skuld för att reglera betalningsansvaret dem emellan. Ett regressavtal är en intern överenskommelse som inte har någon verkan gentemot långivaren medan ett skuldebrev upprättas mellan långivaren och låntagaren och är därmed bindande för samtliga parter i lånet.
| Skuldebrev | Regressavtal |
| Fastställer skuld | Reglerar betalningsansvar |
| Upprättas mellan låntagare och långivare | Upprättas mellan låntagare för samma skuld |
| Gäller gentemot långivaren | Gäller inte gentemot långivaren |